Sitter äntligen på pendeltåget. En olycka av något slag drabbade den röda linjen mellan stadion och T-centralen. Och mitt däri var jag. På väg hem med extrem hemlängtan. Ersättningsbussarna dök inte upp och det som gjorde det var redan fulla och körde bara förbi. Inte blir det bättre av att min mobil precis fick slut på batteri. Hoppas verkligen att SMS:et jag skickade iväg till min flickvän kom fram. För nu sitter jag här, en timme senare och längtar hem till henne och hem till barnen och få krama om dem. Älskling, jag kommer be dig läsa det här. Jag hoppas att du gör det. Jag älskar dig.


- Posted using BlogPress from my iPod