Actionrollspel från Cavia och som ges ut av Square Enix låter ju ganska intressant. Inte för att jag någonsin hade hört talas om Cavia innan men det har tydligen gjort halvdana titlar som Bullet Witch som jag aldrig spelade. Nier däremot ville jag spela direkt. En framtidsvärld där människorna lever mycket mer på marginalen än nu. Det mesta är grönt och vackert men ändå vet man att vi var nära att utrotas. Vi träffar på våran huvudperson. Jag döper honom till Nid eftersom jag brukar kalla mig själv för det online. Hans dotter är sjuk i någon konstig sjukdom som ingen vet hur man botar henne ifrån. Det är våran jakt att se till att hon blir frisk igenom och inget får stå i våran väg. Och om det står i vägen så dör det. Oftast är det skuggvarelser som dör eftersom dom utgör den största delen av spelets fiendeskara. Men även en del robbotar och annat stryker med. Men nästan alltid finns det en skuggvarelse inblandad. Ganska snart får man följe av en ung flicka med konstig klädsmak, eller smak och smak, hon går omkring i nått som mest ser ut som något nattlinne och hon visar gärna upp både rumpa och bröst under spelet. Eller kameran väljer gärna att fokusera på just det om inte annat. Speciellt i mellansekvenserna så visar hon baken ganska ofta. Tack och lov då att våran hjälte är långt ifrån någon skönhetsbombd utan mer ser ut som ett lik i ansiktet och har kritvitt hår. Senare får vi träffa på Emil också som först är en underskön liten pojke och sedan ser ut som något som gudarna glömde.

Spelmekaniken är enkel. Det mesta går ut på att slåss med sitt vapen. Magi har man också tillgång till i och med våran ständiga vapendragare som kallas Wiess. Han är en bok som besitter en vass tunga och tung magi. Både han och "Nid" blir starkare eftersom spelet fortlöper och fiender som var riktigt dryga i början blir snart en barnlek. Med boken kan man skjuta magispjut och annat kul. På det hela taget tycker jag att kontrollen är ganska enkel och det går att klara spelet utan att hålla på i timmar i menyerna för att fixa det ena och det andra. Det här är lite mer rakt på sak. Även om det finns en del rollspelsinslag i form av magiska ord som man gärna får fiffla med för att bli starkare.



Bossarna

Det bästa med spelet är bossarna, tveklöst. Den ena är större än den andra och det är alltid kul att spela mot dem även om svårighetsgraden varierar. Oftast fixar jag det ganska enkelt men fortfarande har jag riktigt kul medan jag spelar. Storyn är trevlig men det känns som om Cavia hade kunnat göra mer med den än dom gjorde. Även fast det finns en hel del slut att låsa upp så tyckte inte jag ändå att det kunde gjorts med. Det börjar nämligen ganska lovande. Det finns en del tvister och mitt i spelet blir jag faktiskt lite förvånad över spelets handling utvecklar sig.Tyvärr känns det som om att grejen med att ha olika slut mest är en snabb lösning för att utvecklarna inte riktigt visste vart dom skulle ta handlingen. Kul detalj är att man kan få hela sin sparfil raderad om man inte är försiktig med hur man väljer. Spelets tråkigaste del är utan tvekan den vi ska in i folks drömmar och det blir bara massa text att ta sig igenom. Och efter all text så måste man svara rätt på ett antal frågor som alltid varierar så det går inte tt fuska sig fram heller

Kan man bortse från spelets alldeles för uppenbara brister som att all dialog inte ges med röster utan enbart text och att det bara är huvudpersonen som kan klättra i stegar medans kompanjonerna på nått sätt trollar sig upp och att spelets grafik varierar från dålig till ganska bra så har spelet ganska många kvaliter som jag tycker om.