Dagen efter hemkomsten och en liten saknad har smygit sig på mig. Saknaden av en stad. I det här fallet Riga. Jag och sambon hade inte barnen en här som varit och tänkte att en liten resa skulle passa oss bra. Efter mycket velande hit och dit (krakow, London, Berlin, Riga) så bestämde vi oss för Riga. Flyg över på en timme istället för det där hemska båtarna och 10 lats till hotellet. Lettlands peng är en av världens starkaste och står sig på 0.70 mot euron. Det lättaste för oss var att gånga lettiska priserna med 14 så fick vi ett hum (i överkant) av det svenska. Ganska ok när en stor öl kostade 2 lats då med andra ord. Jo, för det mesta har ganska rimliga priser och enkelt kan man säga att varor som mat, öl, tobak, kläder och lite annat kostar ungefär hälften av det som det kostar i Sverige. Elektronik var inte billigare men vi letade inte så mycket heller.

TV-tornet i Riga. Ett av europas högsta på 368,5 meter.

Riga är en stad som mest uppskattas av sin gamla del. Staden grundades någongång på 1200 hundratalet och det finns mycket kvar av den. Men samtidigt så har staden verkligen spår av både världskrig och ockupation. Det och en alldeles för snabb bygghets vid självständigheten gjorde att Riga ser ganska blandad ut. Gamla kyrkor bredvid en glasbeklätt hotell är inte ovanligt. Men ändå charmigt.

Att jag och flickvännen sedan hade riktigt bra tur med väder och att det kändes mer som medelhavsklimat än öststat gjorde inget. Människorna var trevliga och jag och älsklingen kunde i lugn och ro sitta med var sin alus (öl) och betrakta alla turister som stressade sig fram eftersom dem skulle med en båt om några timmar. Vi hade istället 5 minuters spårvagnfärd till hotellet som låg på andra sidan floden.

Vy över Riga och Rigabukten.

Det finns också gott om gratis museum att besöka och dem som tar betalt är billiga. Häftigast så här efteråt var S:t Peterskyrkan. En snabb hisstur och man var 70 meter upp med utsikt åt alla håll. En båttur är också att rekommendera. Floden som rinner igenom Riga är en bred och rak flod utan speciellt många som åker båt i. Jämfört med hur det ser ut i Sverige så ser floden helt död ut. Att det knappt finns något fågelliv bidrar också till det intrycket. Men att åka med på en timmes båtfärd är ändå mysigt. Men får se små mysiga stränder som finns på ställen där jag aldrig skulle förvänta mig en strand i Stockholm. Och kontrasterna mellan stora skrytbyggen mot gamla sovjetiska hyreshus är ganska slående.

Jag saknar staden. Jag kommer nog att återvända igen någongång. Då antagligen med Kewin. Han skulle nog ha roligt där han med. Nu blickar jag istället mitt längtande resande hjärta åt Litauen och Vilnius. Bland annat.