Om det är någon som fortfarande hittar hit via vandestorm.blogspot.com så ska ni veta att bloggen har flyttat. Den finns (och har funnits) länge på http://megastorm.se.

Ses där!

Megastorm.se ligger nere tills sidan är klar på riktigt. Vad det innebär återkommer jag med.

Varje gång jag får för mig att skriva ett inlägg så hoppas jag ju att det ska kommenteras. Helst vill jag ha massor av kommentarer från både välkända tyckare och nya. Men ibland blir det inte så och kommentarfältet är lika tomt på inlägg som lönekontot dagen före lön. Det är ju någonting man som bloggare får lära sig att leva med. Om man nu inte råkar sitta bakom en av det där riktigt stora bloggarna som både tjänar pengar på sitt skrivande och får massor av uppmärksamhet.

Men samtidigt så håller jag kommentarer som en bisak. Det viktigaste för mig med mitt skrivande är att få uttrycka mig. Det har alltid varit en viktig del för mig. Just att få uttrycka mig. Det är inte alltid så väl formulerat eller väl genomtänkt alla gånger. Men uttryck är viktiga. Genom att skriva låtar, recensera saker, blogga, twittra och annat. Antagligen är det ett sätt för mig att bevisa att jag finns till. Eller rättare sagt. Ett sätt för mig att bekräfta att jag finns till. Eller kanske ännu bättre. Ett sorts tidsfördriv.

Någonstans långt inom mig skulle jag vilja skriva en bok. Släppa en skiva. Jobba på en tidning. Kanske i samband där man får syssla med det goda här i livet. Att träffa människor och dela tankar och erfarenheter med dem.

Sen är det ju det här med respons på det man säger. Eller skriver. Det kanske man får hämta hem någon annanstans ifrån än just bloggen.

Små uppdateringar på bloggen när jag inte kunde sova.

Det har tillkommit "Läs också" under varje inlägg i form av en liten minatyrbild och rubrik. Bara för att ni ska kunna slussas vidare mot liknande inlägg.

"Slumpmässiga inlägg" har också tillkommit då jag tycker det kan vara värdefullt för besökaren att inte bara se det som skrivit senast utan också kunna hitta gamla inlägg slumpmässigt.

"Dela"-knapparna har ändrat utseende men det är fortfarande samma funktion på dem.

Hoppas förändringarna inte bara rörde till det för er, utan även gjorde sidan lite bättre.

Det kändes ganska lätt att besluta sig om att ta en paus i Dante's Inferno till förmån för Splinter Cell. Så det gjorde jag och har väl spelat i några timmar nu. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag får liksom inget flyt i det. Det finns mycket som är bra rent spelmässigt och att Sam Fischer är riktigt arg råder det ingen tvekan om. Fast som jag sa så känns det inte som jag får något flyt. Sånt där som man känner när man spelar ett riktigt bra spel. Vi får väl se hur det utvecklar sig men just nu kan jag i alla fall säga att det här är roligare än Dante's Inferno.

Just nu har jag två spel på förhandsbokningen. Jag trodde att det skulle vara fler men det ser tunt ut. Det flesta spel har jag väl en avvaktande förhoppning på och då blir det inga förhandsbokningar heller. Men det här två tror jag lite mer på även om en just gjorde mig osäker.

Först ut är en ny satsning på Castlevania i 3D. De har ju gjorts några försök tidigare i och med Castlevania: Curse of Darkness , Castlevania: Legacy of Darkness och Castlevania Judgment men inget av dessa spel fick speciellt god kritik. Det enda av de som jag försökte mig på att spela var Curse of Darkness och det var riktigt kass. Men nu försöker Konami alltså igen och nu är det ett spansk spelföretag som utvecklar spelet, nämligen MercurySteam. MercurySteam är inte kända för någonting annat egentligen men har fått förtroendet av Konami. Egentligen kanske man inte ska hoppas på för mycket här men jag gör nog det i alla fall. Det ser ut som en gotiskare variant av God of War med massa varulvar och fullmånar i. Castlevania Lords Of Shadow kommer 2010-10-07 och det ser jag fram emot.

Jag la ned spelandet med Dante's Inferno eftersom jag inte riktigt hade tid. Hittade Splinter Cell: Conviction för 191 kr (Xbox 360) på Megastore.se och tänkte att jag nog borde köpa det. Lite efter alla andra som jag brukar men Splinter Cell serien har aldrig lockat mig. Testade på ett spel för många år sedan men kom ingen vart. Tålamodet att gömma sig vakterna var inte min starka sida. Därför blev jag lite glad när det flesta andra sa att det nya Splinter Cell spelet var mer rakt på. Mera action så att säga.

Jag har spelat första banan nu och vet inte vad jag ska tycka. Just nu känner jag inget sug på att spela vidare. Jag får kanske ta mig i kragen imorgon när jag har lite mer tid att spela men just nu känns det inte så lovande faktiskt.  Men jag ska inte döma ut det riktigt än. Men kanske ska jag spela klart Dante's Inferno först istället. Annars kommer jag nog aldrig ta itu med det spelet mer.

Det finns en hel del spel där man nästan häpnar när man får se vad personerna har på sig. Eller i många fall inte har på sig. Här kommer en liten lista med 4 stycken klädval som jag tycker man borde sett över.

4

Allas våran Mario. Men vad gör han egentligen i rymden utan rymddräkt. Många dräkter har han under spelets gång men ingen som gör att han faktiskt kan andas. Opraktiskt.

3

Bayonettas kläder består av hennes hår. Låter faktiskt mer opraktiskt än det är eftersom håret kan förvandlas till ett monster som äter upp hennes fiender. Mycket balsam går det dock.

Kainé i Nier kommer undan en första plats bara för att hon inte har huvudrollen. Men seriöst. Nattlinne med string och och strumbyxa. Ok att det är framtid men det där verkar inte vara något bekvämt att slåss i.

Ayumi är en cool hjälte med massor av härliga och kaxiga repliker. Fast man kan ju undra vad hon tänker med kära Ayumi? Vad är det hon har satt på sig under sin jakt på skatter. Lara Croft får se sig slagen som den minst klädda skattletaren i spelvärlden.